Veterinärsamtal x2 m.m

Väntade under dagen på att både Redog skulle ringa om Ginzas fästingprover och att Ernies veterinär skulle ringa om vad nästa steg i hans behandling skulle bli.
Så klart ringer de typ exakt samtidigt.
Vad är oddsen för det liksom.
Medan jag pratar med Redog ringer Södra djursjukhuset. Som tur var så var Redog-samtalet på väg att avslutas så jag skyndade på det hela lite och hann precis svara Ernies veterinär. Ville ju inte riskera att missa det samtalet heller.

Hur som helst.......
Redog ringde för att ge svaren på Ginzas fästingprover och det visade sig att titrarna för anaplasmos var ganska höga.
Nu har ju Ginza haft anaplasma tidigare och har behandlats mot det och det kan tydligen ligga kvar i blodet. Så vi kom fram till att Ginzas veterinär ringer Södra Djursjukhuset som har Ginzas gamla journaler för att kika på vad halten titrar låg på vid tidigare tillfällen. Och så ringer hon mig på torsdag igen.
Tänk om det är så att anaplasmosen är det som gör att Ginza har ont. Det vore ju ändå helt underbart för den sjukdomen är ju behandlingsbar. Känns sjukt att hoppas på att hon är sjuk men jämfört med det andra som ev låg framför henne är detta så mkt bättre.
Men vi får se, ska försöka att inte bygga upp föööör stora förhoppningar att det är anaplasman som ger smärtan då jag hellre vill vara lite förberedd.

Så till samtalet med Ernies veterinär.
Vi bestämde nu att vi ska göra en gastroskopi och en rektoskopi på honom för att få mer svart på vitt vad som är fel och vad för behandling han ska ha.
Är så trött på att famla i mörkret och bara chansa på medicinering. Nu vill jag veta!
Det har ju dock sitt pris, ca 12.000-13.000:- skulle jag räkna med. Tur man ändå har försäkring och att jag hann med innan självriskperioden gick ut.
Fick tid 16/4 och då ska han sövas och undersökas ordentligt.
Är alltid jobbigt med narkos men ovissheten är ännu jobbigare.
Generellt har Ernie blivit bättre sen vi började med magmedicinen MEN han är fortfarande inte tillbaka till 100% så därför känns det skönt att göra detta.
Även här känns det konstigt att hoppas på att de hittar ngt men det vore skönt att veta vad det faktiskt är som är felet.
Ja ja nu väntar vi tills det är dags så får vi se.......

Idag är det Ginzas 6års dag och den har firats ute i solen med bus i skogen och så fick de goda märgben nu på kvällen. Mums tyckte alla :-)
Avslutade kvällen med lite laser på Ginza (och min axel).
Imorn är det vattentrask igen.

Ernie har jag börjat träna hoppfjärr med. Eller träna och träna, jag gör korta träningspass lite då och då när jag har ork vilket än så länge inte är jätteofta.
Men nu har jag fått genomslag i hopp-stå på honom iallafall så det börjar bli nått av det :-)
Försöker också lära honom bakdelskontroll med lite varierat resultat.
Försöker få honom backa upp på saker men det slutar bara med att han sätter sig på det jag vill han ska backa upp på ha ha.
Annars lyckas vi ganska bra med att han tex ska stå på små stubbar. Där jobbar han minsann med baktassarna också å det är ju bra iallafall.
Mer träning som gäller iallafall!
Få se om man orkar nått imorn redan.

Kram på er

En dag i taget

Just nu så försöker jag leva med tanken en dag i taget.
Det är ingen idé att oroa sig för saker längre fram, jag har nog med ångest redan.
Det är verkligen inte lätt att mota undan massa tankar men det går ändå helt okej.
Ibland blir det melt down men med hjälp av vänner, familj, kurator och lite medicin så går det bra.
Man har ju verkligen sett vilka ens riktiga vänner är och vilka som verkligen bryr sig.
Men jag vill skicka ett stort tack till alla som ställt upp. Tänker inte nämna några namn då jag inte vill råka glömma någon men ni vet vilka ni är och ett stort tack till er ❤

Jag kämpar på med Ginzas rehab. Även där är det bara å ta en dag i taget. Vill inte bygga upp falska förhoppningar utan vill se det realistiskt. På ett sätt vill jag träffa ortopeden NU eftersom ovissheten är hemsk samtidigt som jag vet att jag kan behöva fatta ett mkt jobbigt beslut när jag träffar honom.
Men jag fortsätter hålla tummarna för att rimadylen och rehaben funkar.

Varning för depp :-(

2013 blir inte det braiga år jag hade hoppats på, det har iallafall fått sig en riktigt dålig start.

För att börja med mig själv för en gång skull så är jag just nu sjukskriven då jag är utbränd. Det är verkligen inte kul att må så här. Ångesten är värst! Jag har dock kommit ur sova-fasen så nu orkar jag iallafall vara vaken hela dagen. De första två veckorna sov jag bara. Vaken en liten stund och såg till att hundarna fick pinka men sen däcka i soffan igen.
Men som sagt den fasen har jag nu klarar mig ur och även fast jag har en lång bit framför mig känns det skönt att jag ändå är på väg framåt.
Jag vill ju tillbaka till jobbet, jag älskar mitt jobb men just nu får jag ångest bara jag tänker på att gå tillbaka.
Men det blir väl så, har ju varit egen företagare i 10 år och då kan jag nog inte räkna med att bli frisk på bara några veckor.
Jag vill göra detta på rätt sätt. Vill inte gå tillbaka förrän jag känner att jag orkar. Risken finns ju då att jag hamnar i samma gamla hjulspår och smäller in i väggen igen.

Det som gör min tillfrisknad sämre är ju det jag nu går igenom med mina hundar.
Chili är nu 9år (fyllde år i förra veckan ❤) och hon är den som mår bäst just nu.
Ernie mår till viss del bättre men det är långt ifrån bra. Han äter Omeprazol för magen och det ger en bra effekt. Han får sina återfall då och då men är som sagt generellt bättre.
Smärtan i tårna blev dock inte bra utan nästan värre. Så tillslut gav jag upp och satte i cortison för att bli av med inflammationen i tårna plus att cortisonet ska vara bra för magen också.
Han äter en jättelåg dos (1 tab varannan dag och en 1/2 tab varannan dag) men ändå så har har biverkningar. Framförallt dricker och pinkar han mycket mycket mera. Han är även flåsigare och lite off generellt.
Har telefonkontakt med veterinären varannan/var tredje vecka ungefär för att kolla hur nästa steg ser ut.
Så vi ska höras i nästa vecka så får vi se vad som händer och om det blir nått nytt.

Sen kommer vi till mitt största prominent och det är Ginza.
Allt såg ju så lovande ut med medicinska lasern hon fick. Men det visade sig att när musklerna hade mjukats upp så belastades ryggen alldeles för mycket. Så nu skulle vi bygga muskler och vattentrask var det vi skulle använda oss av.
Så då har vi vattentraskat 1-2 ggr i veckan hos Anna på Hundfyren.
Igår var vi på återbesök hos Redog och det var inga roliga nyheter. Ginza har blivit mycket stelare igen och hon smärtar kraftig trots att hon äter metacam.
Jag har ju själv tyckt mig se en försämring så det kom inte som någon chock även fast det inte riktigt var detta jag ville höra.
Personalen på Redog försökte fundera på vad vi skulle kunna göra och vi bestämde att boka tid hos deras ortoped och då ev få en remiss för en CT röntgen för att kunna se mer exakt hur skadan i ryggen ser ut.
Fram tills det besöket (11/4) ska jag fortsätta vattentrasken, hon ska ha viktmanchetter på under alla promenader, bära klövjeväska en prom per dag och köra laser så ofta jag kan men minst 2ggr i veckan. Plus så byter vi metacam mot rimadyl för att se om hon går bättre på det.
Så just nu ser det väldigt mörkt ut och tanken på att förlora min älskade Ginza knäcker mig men jag kan ju inte låta henne gå och ha ont.
Nu har underbara Angela Orsucci lånat mig hennes laser så jag kan köra laser varje dag. Det ger mig en liten strimma hopp även fast det känns som man griper efter halmstrån.

Jag kämpar för att inte bryta ihop, för det kommer ju knappast hjälpa Ginza men lätt är det inte!!

Hjälp oss nu med att hålla alla tummar och tår att detta går vägen och att jag får behålla min Ginza ❤