Livet har börjat komma tillbaka

Länge sen sist.....

Har tyckt att det varit jobbigt att komma in till bloggen med tanke på Ginza men kände att nu är det dags.

Under hela året har jag kämpat mot min utmattningsdepression. Det har varit det jobbigaste jag varit med om och tro mig, ni vill inte hamna där själva!!

Tillslut hittade vi rätt medicin och livet började komma tillbaka.

Jag är långt ifrån bra och jag kommer nog aldrig komma tillbaka till den jag var innan. Men det är något jag har accepterat!

För 2veckor sen flyttade lilla Önska hem till oss. Ett beslut jag haft väldig ångest över men som jag nu inte ångrar en sekund.

Hon kommer förhoppningsvis bli min nya stjärna på tävlingsplan. Hon visar redan stor kapacitet och jag tror vi kommer kunna gå långt!

Jag har ännu inte gett upp tanken på att tävla igen med Ernie men tyvärr dröjer nog det ett bra tag till.

Allt som varit med honom sen senaste inlägget kommer jag inte skriva om. Det är alldeles för mkt!!

Men vi kämpar på, han och jag!

Träningsmässigt har vi det superkul och jag filar på många detaljer. Rutan har jag tränat om helt från början då jag inte var fullt nöjd med det vi hade.

Har även börjat om med inkallningen.

Men eftersom vi har gott om tid på oss ser jag ingen anledning till att skynda sig.

Så vi filar vidare på detaljerna och förhoppningsvis när vi väl kan tävla kommer vi snabbt upp till eliten och kan börja plocka första prisen.

Tant Chili då? Jo då hon är med och håller sig pigg och fräsch :-)

Nä nu är det dags för mig att sova. Blir ju tidiga mornar med valp ;-)

Tiden läker alla sår

Ja det sägs vara så och det stämmer nog till viss del.

Saknar Ginza så enormt mycket men det gör inte lika ont längre och jag kan tänka på henne utan att börja gråta. 

Hennes matskål står kvar och jag har svårt att ta bort den. Ernie och Ginza delade ju på en matbar vilket gör det hela värre. Tar jag bort skålen blir det ju både tomt och fult men jag kanske ska göra om hennes skål till en vattenskål. Ja jag vet inte. Den får nog stå kvar ett tag till.

Har börjat vänja mig vid att bara ha två hundar och det känns som även Chili och Ernie har vant sig.

Chili har dock blivit mycket mera kelsen än hon var tidigare. Vet inte vad det betyder.......

Ginzas aska har jag nu fått hem. Faktiskt i en ganska fin träurna. Just nu står hon på fönsterbrädan i vardagsrummet men jag ska hitta en bra plats att sprida henne på. Min älskade lilla Ginza ❤

Hur som helst går livet vidare. Är fortfarande sjukskriven på 75% och det känns bra. Mår bättre vilket är jätteskönt men jag vet inte om jag känner mig redo att gå upp i tid än. Har fått ett litet återfall av ångest nämligen och jag är inte helt hundra på vad det beror på. Jag vill verkligen inte hamna där på botten igen så jag måste lyssna på min kropps signaler. Det är jäkligt svårt måste jag säga; att vara så ärlig, både mot sig själv och andra, att man faktiskt inte klarar av vissa uppgifter och att klara av att säga nej.

Ja ja det blir nog bra tillslut.

Ernie mår iallafall bättre :-)

Var på återbesök hos veterinären i fredags. Fick då lite mer info om Ernies diagnos. Tjocktarmen var inte bara kraftigt inflammerad utan var även sårig, och tunntarmen visade på avvikelser som kan tyda på foderintolerans.

Vad hela hans inflammerade magsäck och tarmsystem beror på, tvistas det lite om (alltså varför inflammationen uppstår hos hund). Det är iallafall inget jag kunnat göra annorlunda utan det bara kommer. Veterinären menar på att troligtvis är blindtalet över hundar med inflammation i magen mycket stort. 

Hur dom helst har vi nu tagit bort antibiotikan Ernie åt då jag inte märkte så stor skillnad. Sen efter helgen här kör jag igång med hans "allergidiet" dvs han får bara äta sånt som har lamm som protein. Vi ska börja där och se om det blir lite bättre. Om inte så gäller det att börja experimentera lite med proteinerna (då det är oftast dom som är boven i foderallergier).

På återseende :-)

Tredje inlägget för idag

Detta inlägg handlar om Ernie och hans senaste veterinärbesök.

I tisdags förra veckan var han hos veterinären och gjorde en gastroskopi och rektoskopi eftersom han inte svarade fullt ut på den medicinen han redan åt.
Jag kände att jag nu ville ha svart på vitt om vad det var för fel på honom.

Nu äntligen vet jag och det är en sån skön känsla, efter över 1 års utredningar.
Han har en kraftig inflammation i magsäck och tarm. Han var tydligen jätteröd och supersvullen och veterinären sa att han troligtvis har jätteont och att det troligtvis varit i ca 2år.
Nu äter han en dunderkur för magen för att få den i rätt balans igen.
Kommer just nu inte ihåg vad veterinären sa orsakade det hela men det var tydligen ganska vanligt iallafall (fast Ernie hade en ovanligt kraftig inflammation).
Har återbesök den 10/5 och hoppas att få lite mer info då.

Men de svar jag har fått är ändå positiva. Det var inget allvarligt utan behandlingsbart och det känns som att nu kan allt bara bli bättre.

Aldrig mera Redog

Ville inte skriva detta i samma inlägg som jag skrev om Ginza men tyvärr är jag väldigt besviken på Stefan och Redog.
Dels pga det de sa och skrev om Ernie.
De sa att Ernie inte hade artros i tårna utan började prata autoimmuna sjukdomar osv. Men sen i journalen skrev de ändå att han hade början till artros.
Detta blev det korta versionen av den berättelsen, vill ni veta detaljer får ni höra av er.

Men sen det som får mig att säga Aldrig mera Redog är det som hände när jag var där på mitt sista besök med Ginza.
Först och främst kändes det som att de gärna ville att jag skulle testa den där medicinen till Ginza bara för att de ville få mer info om hur den funkar och verkade inte alls tänka på vad som var bäst för Ginza.
"det vore ju synd att inte prova för hon är ju en sån fin hund"
"Du vill ju veta att du provat allt"
"Nu för tiden är försäkringsbolagen kinkiga med att betala ut livförsäkringen om man inte provat allt"
Ja detta är några av kommentarerna jag fick av ortopeden och veterinären som följt oss under dessa månader hängde med ortopeden som om hon vore rädd att säga nått som går emot honom.

Efter mycket om och men så är vi då inne i rummet där jag ska ta farväl av Ginza.
Veterinären satt upp lappar på de båda dörrarna om att inte störa så vi skulle få vår sista stund ifred.
Ginza får sin spruta och jag ligger där på golvet bredvid henne.
Veterinären går sedan ut och jag ligger kvar. Gråter och försöker ta mig ork till att lämna Ginzas kropp.
Då helt plötsligt öppnas bakdörren, Stefan kliver in. Går fram till mig där jag ligger på golvet och gråter. Säger typ "ja detta är den finaste gåvan man kan ge" och så går han ut genom andra dörren.
Strax därefter öppnas bakdörren igen och ortopeden är på väg in, då blev jag förbannad och sa åt honom att gå ut.

Blev så himla arg och besviken!!
Här ligger jag helt blottad och precis tagit bort min bästa vän.
Det fanns ju en anledning till att veterinären satte upp lapparna på dörrarna.

Nä aldrig mera Redog!!!! Så jäkla respektlöst av dom!!!
Och de kommer få höra från mig så fort jag hämtat Ginzas aska.

Fy fan!!!!!!

Min älskade lilla prinsessa

Det är nu ca 2 veckor sen jag förlorade en av mina bästa vänner.
2 veckor av smärta, tårar och en enorm saknad.
Aldrig mer kommer jag få pussa på hennes söta tryne eller skratta åt hennes tokigheter. Aldrig mer kommer jag få pilla i hennes päls eller klia henne på magen (som hon alltid ville att man skulle göra).

Ginza och jag föll för varandra första gången jag träffade henne vid 4 veckors ålder. Alla valparna var tingade och jag var bara där för att hälsa på hos familjen Thern <3
Men oj vad hon rusade in i mitt hjärta och jag kommer ihåg att jag grät på tågresan hem för jag visste att den lilla röda tiken (rött halsband) inte skulle få bo hos mig.
Maria bjöd in mig för att hälsa på en gång till innan valparna flyttade men jag klarade inte av det.
Dagen efter att alla valparna levererats till sina nya ägare får jag ett sms jag aldrig kommer glömma "Ginza är tillbaka"
Det var det enda som stod och jag stod som paralyserad. Hur fan skulle jag göra nu? Jag skulle ju inte ha en till hund för tillfället men det var ju Ginza!!
Efter en kort funderare så fick hjärtat säga sitt - Det klart jag ska ta henne!!!
Så under den kvällen drog jag i alla trådar och fixade valpledigt från jobbet under några veckor och fick "godkänt" från Eva att jag fick köpa henne.
Lyckan var total!!!

Ginza och jag hade sen ett mkt tight band till varandra, mer än jag har haft till ngn annan av mina hundar. Det var verkligen hon och jag <3

Vi fick ett kort men aktivt liv tillsammans och vi lärde oss av varandra.

Beskedet om hennes ryggskada fick jag när hon var ca 2,5 år gammal.
Med hjälp av laserbehandlingar fick jag henne smärtfri och vi började leva igen.
Under resten av hennes liv kollade jag till ryggen lite då och då med laser, massage mm.
Märkte också en klar förbättring när jag började ge henne grönläppad mussla.
Så livet fortsatte och vi körde på med vissa restriktioner.

Sen nu under hösten 2012 fick vi en kraftig dipp ute på tävlingsbanan och jag började fundera på ryggen igen.
Började med lite laser och fick viss effekt men ingen som höll i sig.
Så i december började månader av smärtstillande och all möjlig rehab.
Det gick lite upp och ner men aldrig så att jag kände att hon blev smärtfri.
Så kom då den dagen som skulle till och bli hennes sista.
Vi skulle då träffa en ortoped som skulle kolla igenom henne och se om det fanns nått annat vi kunde göra.
Jag hade bestämt mig för att ta bort henne där och då om jag inte fick några bra nyheter.
Ortopeden känner, klämmer, bänder och böjer. Ginza skriker och mitt beslut börjar kännas verkligt.

Tyvärr slutar inte historien där utan det blir några timmar i förtvivlan och avslutas med sorg, lättnad och besvikelse.

Hur som helst så får jag ett val av ortopeden, jag kan ge henne Cartrophen som är nått annat typ av smärtstillande som ges med sprutor.
Då skulle man börja med en startdos med en spruta i veckan i fyra veckor för att sen ges var 3-6 månad om allt funkade som det ska. Problemet var att det var inte säkert att det ens skulle funka och inte hur länge det i sånna fall skulle gå.
Efter mycket om och men bestämde jag mig för att låta henne gå.
Att välja sprutorna skulle vara så egoistiskt av mig när det inte finns några garantier för om de skulle funka och det var uppenbart att Ginza har riktigt ont.
Det kändes inte rätt mot henne att låta henne fortsätta.

Jag vet att jag valde rätt beslut men det gör inte smärtan mindre.
Jag är så glad över de åren vi fick tillsammans och önskar så klart att vi skulle fått ha flera år kvar.
Nu är hon åtminstone smärtfri och hon har sällskap av Benny <3

<3 Jag älskar dig, nu och för alltid <3

Veterinärsamtal x2 m.m

Väntade under dagen på att både Redog skulle ringa om Ginzas fästingprover och att Ernies veterinär skulle ringa om vad nästa steg i hans behandling skulle bli.
Så klart ringer de typ exakt samtidigt.
Vad är oddsen för det liksom.
Medan jag pratar med Redog ringer Södra djursjukhuset. Som tur var så var Redog-samtalet på väg att avslutas så jag skyndade på det hela lite och hann precis svara Ernies veterinär. Ville ju inte riskera att missa det samtalet heller.

Hur som helst.......
Redog ringde för att ge svaren på Ginzas fästingprover och det visade sig att titrarna för anaplasmos var ganska höga.
Nu har ju Ginza haft anaplasma tidigare och har behandlats mot det och det kan tydligen ligga kvar i blodet. Så vi kom fram till att Ginzas veterinär ringer Södra Djursjukhuset som har Ginzas gamla journaler för att kika på vad halten titrar låg på vid tidigare tillfällen. Och så ringer hon mig på torsdag igen.
Tänk om det är så att anaplasmosen är det som gör att Ginza har ont. Det vore ju ändå helt underbart för den sjukdomen är ju behandlingsbar. Känns sjukt att hoppas på att hon är sjuk men jämfört med det andra som ev låg framför henne är detta så mkt bättre.
Men vi får se, ska försöka att inte bygga upp föööör stora förhoppningar att det är anaplasman som ger smärtan då jag hellre vill vara lite förberedd.

Så till samtalet med Ernies veterinär.
Vi bestämde nu att vi ska göra en gastroskopi och en rektoskopi på honom för att få mer svart på vitt vad som är fel och vad för behandling han ska ha.
Är så trött på att famla i mörkret och bara chansa på medicinering. Nu vill jag veta!
Det har ju dock sitt pris, ca 12.000-13.000:- skulle jag räkna med. Tur man ändå har försäkring och att jag hann med innan självriskperioden gick ut.
Fick tid 16/4 och då ska han sövas och undersökas ordentligt.
Är alltid jobbigt med narkos men ovissheten är ännu jobbigare.
Generellt har Ernie blivit bättre sen vi började med magmedicinen MEN han är fortfarande inte tillbaka till 100% så därför känns det skönt att göra detta.
Även här känns det konstigt att hoppas på att de hittar ngt men det vore skönt att veta vad det faktiskt är som är felet.
Ja ja nu väntar vi tills det är dags så får vi se.......

Idag är det Ginzas 6års dag och den har firats ute i solen med bus i skogen och så fick de goda märgben nu på kvällen. Mums tyckte alla :-)
Avslutade kvällen med lite laser på Ginza (och min axel).
Imorn är det vattentrask igen.

Ernie har jag börjat träna hoppfjärr med. Eller träna och träna, jag gör korta träningspass lite då och då när jag har ork vilket än så länge inte är jätteofta.
Men nu har jag fått genomslag i hopp-stå på honom iallafall så det börjar bli nått av det :-)
Försöker också lära honom bakdelskontroll med lite varierat resultat.
Försöker få honom backa upp på saker men det slutar bara med att han sätter sig på det jag vill han ska backa upp på ha ha.
Annars lyckas vi ganska bra med att han tex ska stå på små stubbar. Där jobbar han minsann med baktassarna också å det är ju bra iallafall.
Mer träning som gäller iallafall!
Få se om man orkar nått imorn redan.

Kram på er

En dag i taget

Just nu så försöker jag leva med tanken en dag i taget.
Det är ingen idé att oroa sig för saker längre fram, jag har nog med ångest redan.
Det är verkligen inte lätt att mota undan massa tankar men det går ändå helt okej.
Ibland blir det melt down men med hjälp av vänner, familj, kurator och lite medicin så går det bra.
Man har ju verkligen sett vilka ens riktiga vänner är och vilka som verkligen bryr sig.
Men jag vill skicka ett stort tack till alla som ställt upp. Tänker inte nämna några namn då jag inte vill råka glömma någon men ni vet vilka ni är och ett stort tack till er ❤

Jag kämpar på med Ginzas rehab. Även där är det bara å ta en dag i taget. Vill inte bygga upp falska förhoppningar utan vill se det realistiskt. På ett sätt vill jag träffa ortopeden NU eftersom ovissheten är hemsk samtidigt som jag vet att jag kan behöva fatta ett mkt jobbigt beslut när jag träffar honom.
Men jag fortsätter hålla tummarna för att rimadylen och rehaben funkar.

Varning för depp :-(

2013 blir inte det braiga år jag hade hoppats på, det har iallafall fått sig en riktigt dålig start.

För att börja med mig själv för en gång skull så är jag just nu sjukskriven då jag är utbränd. Det är verkligen inte kul att må så här. Ångesten är värst! Jag har dock kommit ur sova-fasen så nu orkar jag iallafall vara vaken hela dagen. De första två veckorna sov jag bara. Vaken en liten stund och såg till att hundarna fick pinka men sen däcka i soffan igen.
Men som sagt den fasen har jag nu klarar mig ur och även fast jag har en lång bit framför mig känns det skönt att jag ändå är på väg framåt.
Jag vill ju tillbaka till jobbet, jag älskar mitt jobb men just nu får jag ångest bara jag tänker på att gå tillbaka.
Men det blir väl så, har ju varit egen företagare i 10 år och då kan jag nog inte räkna med att bli frisk på bara några veckor.
Jag vill göra detta på rätt sätt. Vill inte gå tillbaka förrän jag känner att jag orkar. Risken finns ju då att jag hamnar i samma gamla hjulspår och smäller in i väggen igen.

Det som gör min tillfrisknad sämre är ju det jag nu går igenom med mina hundar.
Chili är nu 9år (fyllde år i förra veckan ❤) och hon är den som mår bäst just nu.
Ernie mår till viss del bättre men det är långt ifrån bra. Han äter Omeprazol för magen och det ger en bra effekt. Han får sina återfall då och då men är som sagt generellt bättre.
Smärtan i tårna blev dock inte bra utan nästan värre. Så tillslut gav jag upp och satte i cortison för att bli av med inflammationen i tårna plus att cortisonet ska vara bra för magen också.
Han äter en jättelåg dos (1 tab varannan dag och en 1/2 tab varannan dag) men ändå så har har biverkningar. Framförallt dricker och pinkar han mycket mycket mera. Han är även flåsigare och lite off generellt.
Har telefonkontakt med veterinären varannan/var tredje vecka ungefär för att kolla hur nästa steg ser ut.
Så vi ska höras i nästa vecka så får vi se vad som händer och om det blir nått nytt.

Sen kommer vi till mitt största prominent och det är Ginza.
Allt såg ju så lovande ut med medicinska lasern hon fick. Men det visade sig att när musklerna hade mjukats upp så belastades ryggen alldeles för mycket. Så nu skulle vi bygga muskler och vattentrask var det vi skulle använda oss av.
Så då har vi vattentraskat 1-2 ggr i veckan hos Anna på Hundfyren.
Igår var vi på återbesök hos Redog och det var inga roliga nyheter. Ginza har blivit mycket stelare igen och hon smärtar kraftig trots att hon äter metacam.
Jag har ju själv tyckt mig se en försämring så det kom inte som någon chock även fast det inte riktigt var detta jag ville höra.
Personalen på Redog försökte fundera på vad vi skulle kunna göra och vi bestämde att boka tid hos deras ortoped och då ev få en remiss för en CT röntgen för att kunna se mer exakt hur skadan i ryggen ser ut.
Fram tills det besöket (11/4) ska jag fortsätta vattentrasken, hon ska ha viktmanchetter på under alla promenader, bära klövjeväska en prom per dag och köra laser så ofta jag kan men minst 2ggr i veckan. Plus så byter vi metacam mot rimadyl för att se om hon går bättre på det.
Så just nu ser det väldigt mörkt ut och tanken på att förlora min älskade Ginza knäcker mig men jag kan ju inte låta henne gå och ha ont.
Nu har underbara Angela Orsucci lånat mig hennes laser så jag kan köra laser varje dag. Det ger mig en liten strimma hopp även fast det känns som man griper efter halmstrån.

Jag kämpar för att inte bryta ihop, för det kommer ju knappast hjälpa Ginza men lätt är det inte!!

Hjälp oss nu med att hålla alla tummar och tår att detta går vägen och att jag får behålla min Ginza ❤

Återbesöken

Tänkte uppdatera lite and de uppbokade återbesöken vi har haft.

Började ju med Ginza den 4/1 med återbesök på Redog för hennes tå.
Tån var mkt bättre (inte helt bra än) dock hade hon ont i ryggen. När Stefan tryckte på en av hennes triggerpunkter skrek hon av smärta :-(
Stefan kände att hennes muskler var helt ihopkrampade. Men också det att smärtan enbart satt i musklerna för när han inte belastade musklerna var hon mkt mer rörlig.
Så han bestämde sig för att sätta in medicinsk laser. Fick en behandling på en gång och efter 6 min med lasern hade hennes rörlighet ökat med ca 20-30% plus att hon inte ens reagerade när han tryckte på triggerpunkten!! Helt otroligt att se!!
Så han ordinerade metacam samt ett muskelavslappnande preparat (Ortoton) och så medicinsk laser 2ggr i veckan totalt 5 tillfällen.
Så just nu flänger jag fram och tillbaka till Redog mest hela tiden.
Märker dock en stor skillnad på Ginza dagen efter besöken. Då är hon så jäkla pigg och glad och röjer gärnet på promenaderna :-)
Det sista tillfället med medicinsk laser är i slutet av jan (några dagar efter hennes medicinering avslutats), då ska hon undersökas igen och beslutas om vad för fortsatt rehab hon behöver.
Känns så hemskt att veta att hon gått med denna smärta i ryggen under antagligen hela hösten (därav hennes tapp av fokusering på lydnadsplanen), men jag hoppas nu att hon blir hjälpt av allt jag gör för henne och att hon får leva många smärtfria år till!!!

Nästa återbesök var Ernie hos veterinären i torsdags (10/1).
Nya blodprover togs och några fick jag svar på under kvällen men cortisol halten skulle mätas och de svaren får jag på fredag (18/1).
De svaren jag fick såg alla bra ut!
Vi skippade ny lungröntgen (som var inplanerad) eftersom vi tror inte längre det är lungorna som gör honom sjuk.
Veterinären är helt inne på magen. Jag håller med om att nått med magen är fel eftersom han ätit andapsin nu i några veckor och han mår bättre (lukten borta, äter bättre och lite jämnare i hans "stress"). Men jag har ju lite svårt att släppa smärtan i tårna bl.a. Vetten påminde mig om att magpatienter kan få väldigt ont i musklerna kring ryggen då flera av magens nerver går upp i ryggen. Så när då Ernie får ont i magen spänns hans ryggmuskler (=överansträngs=ont i ryggen).
Jag frågade vet rätt ut ifall hon trodde Ernies tävlingskarriär var över och hon sa Nej! Men berodde på om skk ger dispens för hans ev medicinering.
Kändes ändå skönt att höra!!
Nu väntar jag då på det sista provsvaret och beroende på vad det visar sätter vi in behandling.
Så nu väntar vi lite till helt enkelt.....
Bläää för sjuka hundar!!!

Men fortsätt att hålla tummarna för oss. Att Ginzas rehab ger resultat och att jag får svar på Ernies problem (ovissheten är hemsk)

Nu är klockan mkt och det är helt klart dags för sängen.
Imorn ska jag och Chili hälsa på Jossan och hennes häst :-)

Kram på er

Året som gått

Dags för att som vanligt göra en liten årsresume =)

2012 har varit överlag ett riktigt pissår!!!
Ernie har stått under utredning under ganska precis 1 år. Kollade hans knöl under tassen i slutet av januari 2012. Då hjälpte antibiotikan och han höll sig bra fram till mittan av april då helvetet bröt lös.
Ernie hade feber i typ 7 veckor (inga prover eller nånting visade vad det kunde vara).Opererades precis innan midsommar pga en knöl i nacken som tack och lov var helt ofarlig.
När såret efter op börjat läka piggnade Ernie på sig rejält och sommaren spenderades "frisk".
Sen augusti/september någongång kände jag att jag ville kolla upp hans lungor igen då jag tyckte han fortfarande kunde låta lite ansträngd.
Mycket riktigt, det rosslade fortfarande lite i hans lungor. Påbörjade även utredning för magen och den konstiga doften som kom från han.
I oktober/november hände det som aldrig hänt förrut - Ernie tackade nej till träning!! och inte bara en gång utan vid flera tillfällen. Inte normalt!! Strax därefter började jag märka att han var trött och sov väldigt mkt. Ute pigg och glad men inne så var han utslagen!!
Har under hösten kört mkt alternativ medicin men bestämde mig även för att fortsätta utredningen hos veterinär.
Upptäckte att han smärtar i tårna och får det roliga beskedet att det kan vara artros.
Precis innan jul börjar Ginza halta och jag bokar tid hos Redog. Passar då även på att ta en tid för Ernie och hans tår.
Ernie smärtar i ffa två tår på höger framtass och en tå på vänster framtass. Röntgen visar inget!
Glad på ett sätt att det inte var artros men det förklarar ju inte varför han då har ont i tårna.
Pratar med Ernies veterinär och vi bestämmer oss för att ta lite mer tester. Så den 10/1 ska vi tillbaka till vet.
Jag hoppas att jag kan få svar på vad det är med Ernie. Det är verkligen inge kul att pendla mellan hopp och förtvivlan hela tiden!!

Ginzas smärta då, jo det visade sig att hon hade en mjukdelsskada i en tå på höger framtass. Så ta det lugnt och smärtstillande i 2 veckor för sen återbesök 4/1 på Redog.
Passade även på att ta en röntgenbild på hennes rygg och det som var positiv där var att den verkade vara helt oförändrad sen diagnosen (sommaren 2009). Det var såååå skönt!!!

För min egen del har hösten varit riktigt jobbig. Dels då det med Ernie men sen även smärta i kroppen och sen oktober har jag haft sån galen smärta i höger axel. Det visade sig att jag har två inflammerade muskelfästen i axeln. Så det är inte så konstigt det gör ont. Har fått lite övningar av sjukgymnast och ska fortsätta träffa sjukgymnast för träning under våren. Börjar dock tröttna rejält på denna huggande smärta! Försöker dämpa med Alvedon eller Ipren vilket hjälper kortvarigt iallafall.
Jag har utöver smärtan även varit på väg in i väggen (igen!) Denna gång verkade varningarna sätta sig fysiskt då jag fick enorm smärta i kroppen, blev galet trött och så fruktansvärt ont i ögonen.
Var hos läkare och inget kunde ses på några prover.
Har försökt jobba så lite som möjligt och känner mig nu bättre! Så det var nog utarbetning.
Ska försöka ta det lugnt nu under vårterminen och satsa på att jobba max 40h/vecka. Man har ju insett att det inte är någon idé att slita ut sig redan. Än ska jag väl hålla många år till, hade jag tänkt iallafall.

Vi hoppas iallafall att 2013 ska bli vårat år iallafall =)

Så kommer vi då till målen. Förra året såg det ut som följer:

Chili: Frisk blir ju en definitionsfråga eftersom hon har sin tumör i vaginan och sin början till ryggproblem, men hon ska iallafall inte bli sjukare =) och bara fortsätta ha det roliga och mysigt tillsammans.

Ginza:
- Start i lägre med uppflytt (men här beror det på hur jag bestämmer mig att göra med hennes ryggfel)
- LP 3
- Hade varit skoj med en start i elit också men det är tveksamt om vi hinner
- Fortsätta med specialsöket och börja komma ut mer på riktigt

Ernie:
- 1:a pris i LK2
- Start i LK 3
- Uppflyttad från appellen
- Uppflyttad från lägre
- Några utställningar
- Börja köra viltspår och satsa på Championat =)
- Träna mer rapport
- Fortsätta utvecklas inom specialsöket
- Fortsätta utvecklas inom ID-spår

Hur blev det då??

Chili: Jo men hyfsat frisk tycker jag nog att hon har varit faktiskt =)

Ginza: Har inte startat brukset och har bestämt mig för att skippa brukset med henne. Är inte värt att påfresta hennes rygg bara för att jag vill tävla!
Lp3 har vi inte heller tagit, inte ens ett 1:a pris faktiskt =( Vi har varit grymt nära några ggr men vi hamnade i ngn dålig neråtspiral där jag tappade henne på plan. Har lagt om träningen lite och hoppas det ger resultat!
Spec söket har vi bara kört lite granna av.

Ernie: Ja som ni förstår har det ju inte blivit mycket av detta år eftersom han har varit så sjuk. Det vi dock har uppnått är 2st 1:a pris i klass 2 (detta bara veckan innan han blev så sjuk). Han har ställts ut 1gång iallafall med exc och superfin kritik!! Vi körde MT och han skrapade ihop sin första titel KORAD med 390p. Vi har tränat mer rapport och vi har även börjat träna sök.
That's about it!

Så för 2013 väljer jag att satsa på detta:

Chili: som för 2012. Försöka vara så frisk som möjligt och fortsätta hålla sig fräsch. Hon fyller ju ändå 9 år i mars <3

Ginza: Satsar på lydnaden och klara av LK3. Har som ett mål (även om det känns lite ouppnåligt) att bli klubbmästare i eliten på BiV. Vi har då i sånna fall blivit klubbmästare 4 år i rad från klass 1 till elit =)
Det hade varit så jäkla skoj! Men då måste vi ju klara av 3:an först.

Ernie: Få bli frisk!!! Det är mitt enda mål för 2013!! Skiter i allt annat bara Ernie får bli frisk <3

Känns som om inlägget har varit lite halvdeppigt och ja det är väl så mitt 2012 har sett ut men jag känner att jag inte vill avsluta årets första inlägg med det. Så därför berätta jag om allt skoj vi har framför oss.

Träningsdag med Kent Svartberg
2 träningsdagar med Niina Svartberg
Lydnadsläger med Ditte Andersson och Helene Lindström
Hyra stuga i Oskarshamn
Resa ner till Skåne och träffa underbara Sara med familj <3

Ja det är väl lite av det vi redan har inplanerat =)
Sen blir det ju Svenska Briardvinnare med Svenska Selectionée samt Bäst i Väst som vanligt!

God fortsättning på er mina vänner (och ovänner om ni nu läser detta)
Må 2013 bli det bästa året hittills!!

Kram